Datakonsult

Omedelbart efter min datautbildning hade jag ett kort projektarbete på Hewlett Packard i Kista. Jag översatte manualer och dialoger till ett av deras system. Arbetet var roligt men inte speciellt avancerat. (Undrar om systemet kom ut på marknaden?)

Datautbildningen bidrog så småningom till att jag fick arbete som forskningsassistent vid Skogshögskolan i Umeå. (Mer om det på annan plats.)

När jag började tröttna på Umeå 1987 skickade jag ut en förfrågan till ett antal företag i Helsingborg. Jag fick napp på ett företag som då hette Jison-system men senare bytte namn till KällData. Där programmerade jag i programmeringsspråket RPG på IBM-maskiner.

RPG hade jag aldrig träffat på tidigare. Därför kändes det ganska hårt när man lade en uppsättning torra manualer framför mig och sa: ”Läs!” Jag var van vid mer pedagogisk litteratur och att lära genom kurser. Men jag lärde mig RPG, och detta stärkte mitt självförtroende. (RPG anses vara ett ganska ”svårt” programmeringsspråk.) Sedan dess har jag aldrig ryggat för manualer och läser dem gärna i sängen.

Min titel på Källata var ”datakonsult”. Som sådan förväntades jag besöka kunder och dra in pengar genom att debitera många timmar hos kunden. Jag var dock en ganska dålig konsult på fältet. Jag var för noggrann; jag ville alltid analysera ett problem i grunden och hade svårt för att för att göra snabba lösningar. Men jag kunde hitta fel i andras kod, och komma med förslag på förbättringar i programmen. Min läggning ledde till att jag placerades i KällDatas utvecklingsgrupp, där vi utvecklade administrativa program av typen OLF (Order-Lager-Fakturering).

Efter två år som utvecklare på KällData  kände jag mig helt ”fyrkantig i huvudet”. Jag satt stilla vid en dator hela dagarna. Dessutom var jag trött på att pendla mellan Höganäs och Helsingborg. Därför blev jag glad när jag såg att man sökte en miljöinspektör i Höganäs.

Annonser