Biolog och geovetare

När jag var klar med min examen från universitetet i Stockholm 1980 hade jag hunnit bli en ganska hängiven biolog och geovetare, trots att jag inte som många andra på kursen var fältbiolog redan när jag började. Mina vänner utanför universitetet fick stå ut med att jag drog med dem på mossexkursioner och studier av intressanta grustag.

Mitt första arbete efter examen var i ett inventeringsprojekt för Stockholms stad, kallat ”friyteprojektet”. Jag var en av fyra inventerare som snokade igenom varenda obebyggd marksnutt i staden. Vi antecknade vegetationens utseende och förekomster av vissa typväxter (och alla sällsynta arter). Jag lärde mig oerhört mycket av den tiden, och botanik kom fortsättningsvis att vara mitt specialområde.

1982 upptäckte jag att Riksskogstaxeringen sökte personal. Jag sökte och fick plats som markkartör i ett taxeringslag. Min arbetsuppgift var ungefär densamma som tidigare i Stockholm: jag skulle göra en översiktlig botanisk kartering, men även ta markprover och anteckna markens sammansättning. ”Mitt” taxeringslag undersökte den sommaren skog längs västkusten, från Laholm till norska gränsen. (1982 var en mycket varm sommar, och jag lärde mig vindsurfa i Lysekil under en semestervecka.)

Jag gjorde sedan ytterligare ett år som markkartör 1984, denna gång i Skåne. Därefter blev jag värvad till ett nystartat projekt om skogsskador vid Lantbruksuniversitetet i Umeå, sedan det hade blivit känt att jag även hade kunskap om datorer. (Jag hade läst ADB 1983.)

Min titel i Umeå var ”forskningsassistent”. Jag var tillsvidareanställd och hade ett tjänsterum där jag satt och gjorde databassökningar och skrev rapporter från ungefär oktober till april. Databasen hette Mimer, och jag använde ett program som heter SPSS för att ta fram statistik till rapporterna.

Sommartid var jag ute på vägarna och besökte alla taxeringslag i hela Sverige, och instruerade dem hur de skulle bedöma skogsskador.

Det var ett drömjobb för en ung, någorlunda äventyrslysten person. Förutom att jag fick se hela Sverige så var det lönsamt: Jag körde hundratals mil med min gamla bil, och reglerna för bilersättning och traktamenten var generösa på den tiden. Dessutom disponerade jag en mobiltelefon! Det var en uppseendeväckande apparat, tung som ett bilbatteri, som vi hyrde varje sommar och lämnade åter till hösten.

Men allting har ett slut, och 1986 sa jag upp mig för att flytta till Skåne och ett datajobb i Helsingborg. Därmed var min biologkarriär i stort sett slut. Om ni undrar varför jag flyttade från Umeå så fanns det många orsaker av privat karaktär: Jag hade svårt att vänja mig vid de långa vintrarna i Umeå, och det blev också rätt tröttsamt att resa så mycket. Dessutom hade jag för mina sparade traktamenten ”impulsköpt” ett hus i Höganäs där jag hade släkt, under ett av mina besök där. (Traktamentena var egentligen rent för höga!)

Tiden i Riksskogstaxeringen kommer jag aldrig att glömma, även om jag inte har besökt Umeå sedan jag flyttade. (Trots att det nu är över 30 år sedan så känns det inte alls länge sedan.) Jag vet att många kamrater fortfarande är kvar på Riksskogstaxeringen, och en dag kommer jag kanske att besöka dem.

Den sista gruppbilden där jag är med, innan jag slutade 1986. Foto:Ståndortskarteringen SLU.


Annonser