Lite reklam


Nu är det dags för lite gratis reklam: Har ni prövat Radital liniment? Det sägs ha en rent förtrollande verkan på djur och människor.  En av mina arbetskamrater berättade i veckan om något muskelbesvär som hon behandlade med linimentet. Då kom jag ihåg att jag brukade använda det för ungefär trettio år sedan, och att jag skrev en betraktelse där linimentet spelade huvudrollen. Nu har jag rotat fram det gamla papperet, och ni ska få njuta av berättelsen (som aldrig tidigare publicerats). Året var 1982, och historien är alldeles sann och oredigerad:

Radital förvandling

Jag skottade snö i Gamla stan under vinterns sista tvekande veckor av långsamt bortsmältande. Det var tung, vattensjuk snö och tjocka, ryggbrytande sjok av is som skulle spettas loss och transporteras ut ur gränderna med redskap som Mårten Trotzigs samtida knappast skulle ha funnit chockerande moderna. Mina arbetskamrater var hårda, seniga karlar som kände till varenda gatubrunn och utskjutande dörrpost i hela Gamla stan, de visste precis var en ojämnhet i Prästgatan påkallar extra uppmärksamhet från föraren av en väghyvel. Men de skulle definitivt aldrig lyfta en spade för något som en traktor kan nå, och de har säkert inte kommit försent till en rast sedan Stockholms blodbad, den där dystra dagen för 460 år sedan då de helt avtalsvidrigt kommenderades att skölja Stortorget med många hinkar vatten.

– Det var hårda tider det, men sen kom Palm och Branting, brukade Stora Spettet sammanfatta seklernas flykt, med eftertryck av en stråle brun tobakssås som han skickade iväg över rummet i rastlokalen.

– Jo! brukade de andra – Basen, Gotland, Sur-Oskar, Bonn-Kalle och Elis med läppen – vältaligt instämma utan att se upp från killekorten.

Som ny i denna historiska kår hade jag inte samma förnuftiga självbevarelsedrift, jag var ju ung och arbetet var en utmaning. Att ha brutit fram trettio meter av Gåsgränd före kafferasten var en prestation som fyllde mig med en oerhörd stolthet. Jag hade besegrat naturens krafter i Gamla stan. Värken som kom då man fått spänna sina muskler till det yttersta och sträcka sina senor tills de protesterade, var en belöning fullt likvärdig med det länge eftersökta svaret på en komplicerad ekvation. 

Men värken i ryggen släppte inte, trots att jag så småningom kommit att besöka både massörer och läkare och pröva allt vad kloka gubbar och gummor haft att erbjuda av kattskinn och grodspott. Nej, ingenting hjälpte förrän jag fann den här dammiga lilla gula flaskan i en djuraffär. ”Liniment för tävlingshästar, mot muskelvärk och ledbesvär” stod det på den. Först skrattade jag för mig själv, i min fantasi föregripande allt vad mina vänner skulle kunna tänkas säga om linimentet och dess effekter. Sedan beslöt jag mig för att ändå pröva en flaska, och det ångrar jag sannerligen inte. Linimentet har haft en rent förtrollande verkan.

Jag känner inte alls av mina ryggbesvär längre, trots att mitt nya arbete som ledare för Skansens ponnyridning ibland är fysiskt mycket krävande. Jag smörjer det onda stället, i höjd med bogen, varje dag. Ibland smörjer jag också in benen, eftersom jag tycker att jag då hoppar högre och springer fortare, det ger spänst åt gången på något sätt. På mina arbetskamraters inrådan har jag också börjat sova stående, vilket stärker benmusklerna ytterst effektivt. Jag har även gått över till en helt vegetarisk diet, med mycket havre och russin.

Tyvärr tycks det finnas många människor som inte kan förstå andras sökande efter hälsa och harmoni, utan angriper de beteenden som de finner ”avvikande”.  Jag bär därför en form av tunga, fasta knogjärn som skydd mot skinheads och andra ligister som allt oftare vill sätta sig på mig eller slänga av mig då jag åker tunnelbana. På grund av dessa järn har jag lite svårt att till exempel öppna flaskor och jag brukar därför sparka på grannens dörr och be honom smörja mig på ryggen innan jag travar iväg till arbetet. I gengäld har jag lovat hjälpa honom med gräsmattan då sommaren kommer – jag är ju en riktig klippare, brukar grannen säga  – vad han nu menar med det?

21/3 1982

Annonser

Om sambergs

60-årig miljöinspektör i Höganäs med stort dataintresse. Har en blogg på wordpress.com för att spara pengar. (Hade tidigare en blogg på ett webbhotell - det blev för dyrt eftersom jag mycket sällan uppdaterade den.)
Citat | Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s