Hur man lyckas eller misslyckas med sin blogg


Jag upptäckte plötsligt att jag inte har skrivit på min wordpressblogg sedan den 15 mars 2013. Antagligen är det helt enkelt dags att inse att det inte är bloggare jag ska bli när jag blir stor! Detta visste jag ju redan när jag startade bloggen, men det får mig att vilja filosofera lite över bloggandets villkor.

Var en nörd!

En god förutsättning för att orka fortsätta som bloggare är att ha ett riktigt nördigt intresse. Om det hade funits ett ämne som jag var helt insnöad på, som fullriggare, djuphavsfiske eller medeltida ikoner, så mycket lättare det vore att blogga då! Då hade jag skrivit regelbundna krönikor om mina ikoner, och haft en entusiastisk läsarskara av likasinnade.

OK, det sista var kanske att ta i – vi säger fullriggare istället för ikoner. Men ni förstår principen och problemet: Jag är inte tillräckligt nördig! Jag hoppar mellan många förströelser, och har aldrig grävt ner mig i det som jag för stunden sysslat med. 

Stick fram hakan och var personlig

Det spelar ingen roll om man skriver ”Invandringen måste ökas!” eller ”Släng ut alla invandrare!”, det viktiga är att provocera ordentligt. Då kommer alltid någon att vilja säga emot och man får läsare.

Man kan också vara personlig och avslöja sina innersta hemligheter. ”Det var jag som sköt Palme”, ”Mina hemorrojder håller på att döda mig”,  eller ”När jag trodde att jag hade HIV”, är exempel på ämnesrubriker som garanterat väcker intresse och drar läsare.

Jag ger inte upp ännu

Hur kul kan det vara att läsa om Max Sambergs i Höganäs? Han som saknar nördiga intressen, inte sticker fram hakan i samhällsdebatten, och inte törs avslöja sina innersta hemligheter.

Jag lägger dock inte av (ännu). Istället ska jag börja det nya året med att avslöja ett par saker om mig själv. (Jag går ut lite lugnt, så får vi se om de tyngre grejerna kommer senare.) Dessutom har jag idag bytt huvudet på bloggen till en bild av en stolt fullriggare (om det var en sådan, flera master hade den i alla fall) som seglade förbi utanför mitt fönster i augusti månad. 

  • Det nördiga intresset
    Jag har något tusental Kalle Ankor, från 1950 – 1970, i bokhyllan. (Jag läser dem ibland, men jag har tyvärr aldrig forskat i Carl Barks konst eller familjen Ankas släktskapsförhållanden!)
  • Provokationen
    Är det fler än jag som tycker att hundlobbyisterna är rätt gnälliga kring nyår? Jag menar, vi andra får ju stå ut med deras hundar året runt. När jag var liten smällde vi Kinapuffar oavbrutet mellan jul och trettonhelgen, och skotträdda hundar hörde man inte talas om på den tiden. (Med detta avslöjas även att vi aldrig har haft hund i vår familj.)
  • Det personliga avslöjandet
    Det var inte jag som sköt Palme, jag var i Umeå när det skedde. Däremot kan jag avslöja att jag har ruskigt torra och spruckna hälar, speciellt vintertid! (Åse tycker att det är äckligt, men mig stör det inte så mycket.)
Annonser

Om sambergs

60-årig miljöinspektör i Höganäs med stort dataintresse. Har en blogg på wordpress.com för att spara pengar. (Hade tidigare en blogg på ett webbhotell - det blev för dyrt eftersom jag mycket sällan uppdaterade den.)
Det här inlägget postades i Åsikter. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s