Give up your guns!


Idag drog jag nytta av den allmänna vapenamnestin och lämnade in min revolver till polisen.

Den började liksom bränna i fickan när jag läste om Oscar Pistorius och hans fru. Ni har väl inte missat det: Oscar vaknade, såg att det lyste på toa och sköt resolut fem skott genom toadörren. Inte fan kan man väl tänka sig att ens fru skulle kunna vara kissnödig mitt i natten!

– Nu är det dags, sa Åse när jag relaterade historien, passa på och dumpa revolvern hos polisen!

”Vapenamnesti” innebär att man kan ta sina illegala skjutvapen och knalla ner till polisen med dem utan att man blir lagsökt för innehavet. Polisen får inte ens fråga var man fått dem ifrån. Just nu gäller detta i hela landet, i tre månader från den 1 mars 2013.

SAM_3554

Mycket behändigt, men det finns en del svårigheter:

För det första gäller amnestin bara för skjutvapen och ammunition.

Amnestin gäller alltså inte för knivar, kaststjärnor eller sprängämnen. Detta missade en 87-årig gubbe i Vällingby som ville bli av med sina handgranater. (Såna kan man ju inte bara kasta hur som helst!)  Så gubben knallade snällt ner med dem till polisstationen och lade upp dem på disken för återvinning. Poliserna slängde sig ut genom fönstren! Sedan utrymde de stationen tills en bombgrupp hade konstaterat att granaterna var oladdade. Gissa om gubben fick bannor!  Så går det när man försöker vara snäll!

För det andra är det bara vissa polisstationer som vill ta emot vapnen.

I min närhet är det Helsingborg som gäller som inlämningsställe. Men till Helsingborg är det 25 km, och jag är inte där ofta.  Bussen är dyr och tar nästan 30 minuter enkel resa! Detta hade jag som motargument när Åse och jag diskuterade fallet Pistorius:

– Varför ska de göra det så svårt för en, sa jag. Åka till Helsingborg – löjligt! Du som jobbar på sjukhuset vet ju hur bra Blodbussen funkar. Varför har de inte en Pistolbuss! Den kunde köra runt till småorterna och hämta in alla pistoler en gång i månaden året runt. Den kunde ta knivar också, och stanna utanför t.ex. systembolaget. Och utanför skolorna. Det vore ett verkligt förebyggande arbete!

– Du är inte klok, sa Åse. Packa ner pistolen och packa dig iväg!

Lyckligtvis läste jag i tidningen dan efter, att man kan gå till den lokala polisstationen, om man anmäler sin ankomst i förväg. Man bör dessutom ha vapnet dolt i en låda. (Kan tänka mig det! Hur skulle det ha sett ut om jag plötsligt hade klivit in på stationen och gått fram till luckan med revolvern i handen! Kunde ha slutat illa!)

Vad gör man inte för husfriden! (Dessutom började jag själv tycka att det kändes lite obehagligt att gå på toa på natten.) Nu är jag alltså avväpnad – det känns konstigt men bättre än jag trodde att det skulle göra.

Jag tycker därför att alla som läser detta ska göra som jag: Give up your guns!

(Att denna historia skulle kunna vara sann och att revolvern på bilden någonsin har funnits i vårt hus förnekar jag bestämt! Man måste ju tänka på sitt rykte. )

Annonser

Om sambergs

60-årig miljöinspektör i Höganäs med stort dataintresse. Har en blogg på wordpress.com för att spara pengar. (Hade tidigare en blogg på ett webbhotell - det blev för dyrt eftersom jag mycket sällan uppdaterade den.)
Det här inlägget postades i Familj och fritid. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Give up your guns!

  1. Lise Eriksson skriver:

    Där ser man, vi kom faktiskt att diskutera revolvern nu på julafton av någon anledning. Jag vill minnas att den alltid var inlåst i en skrivbordslåda i arbetsrummet på Fagerängskrokarna, Ola avslöjade dock att han brukade ta fram den då och då. Vi funderade över var den har tagit vägen, nu vet vi.
    Men hagelbössan då? Vad hände egentligen med den?

    • sambergs skriver:

      ”På min tid” så var pistolen inte speciellt inlåst, den låg i det olåsta skåpet i arbetsrummet tillsammans med de få patroner som fanns till den. Det hände att jag tog fram den när jag skulle imponera på någon kamrat. Ibland laddade vi den.

      I – den låsta – skrivbordslådan låg istället viss obskyr litteratur. Den tog jag endast fram när det INTE var kamrater närvarande. (Jag hade en dubblettnyckel som Far inte visste om, hade Ola det också?!)

      Hagelbössan var inte illegal, så den var det svårare att hantera diskret. Polisen skrev direkt till dödsboet och begärde att vi antingen skulle skaffa licens eller skrota den. Jag minns inte huruvida vi diskuterade om någon av oss ville gå kursen för att skaffa jägarlicens. (Ville du eller Ola det?) Lösningen blev att vi skänkte den till släkten i Dalarna, där det fanns folk som redan hade de nödvändiga tillstånden. (Bössan var ursprungligen Edvins, och det visade sig att hans bror Emil hade haft en exakt likadan som hade gått i arv till en av hans sonsöner. Nu blev det så att ytterligare en sonson till Emil fick en bössa – från sin Farfars bror!)

      Visste ni förresten varifrån pistolen kom? Den var Grupp-Viktors! Grupp-Viktor var ett original som bodde i en koja eller enkel stuga i skogen nära Dräcke. När han dog skulle någon betrodd person göra en bouppteckning, och eftersom Far studerade i Lund ansågs han ha de rätta kvalifikationerna. Som tack för hjälpen fick Far välja något föremål och han valde pistolen. Lustigt val om detta skedde under krigsåren. Detta är i alla fall den historia jag hört berättas.

  2. Lise Eriksson skriver:

    Fantastisk historia om Grupp-Viktor!
    Jag tror inte att Ola var intresserad av bössa eller licens, jag var det inte. Det låter väl utmärkt att bössan kom åter till Dalarna.
    Jag såg i något dokument att Edvin bara levde till 59 års ålder. Jag vet nästan inget om hans bror Emil, det skulle vara intressant att få veta mer vid tillfälle.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s