Konversation med en tonåring


”Jag tänker inte stiga upp idag, jag är så jävla framnykter!” gnällde min yngste son när jag väckte honom i morse. (Klockan var ungefär två, så jag tyckte att det var dags att banka upp honom.)

Jag frågade hur kvällen hade varit, och han berättade att de hade varit hemma hos Alex och förfartat. Alex kände en fixare som hade ordnat lite bängläsk och bärs, och de hade just greppat burken, när Erik ringde. Erik sa att det var trädparty i Lerbergsskogen, och att det fanns acid och adam i cirkulation, så de öste dit direkt förstås. Där var en massa folk som shejkade loss mellan träna, men ingen syra eller annat fludder. Fast det var bra swing, folk svampade som satan och de flesta var redan toktankade.

Alex spanade direkt in en rymdsemla som partade loss på kärringdricka och licke, och var bra varm i jacket.

”Vilket sviskon, hon är ju bäverfull – om man foxar loss lite med henne kan man nog få bazza”!, hade Alex konstaterat.

Just som han skulle gå fram till guzzen såg han att en klappskalle vid bordet bredvid hade däckat och lämnat en sjuttibumling chateau de garage obevakad. Det är ju dumt att tacka nej till skattefritt, så han smög fram och norpade fattigdrycken. Sen blev det fiesta! Men medan de gjorde slut på flaskan med farmors hallonsaft dunstade guzzen!

Alex blev sne för att han missat gnidpartajet, och ville dra, och eftersom han kände en lirare som hade karonka i sin lägenhet, så stack de dit. De var skapligt marinerade redan, och eftersom liraren som hade lägenheten bjöd på kylarvätska och rajblask, så ökade den kemiska obalansen snabbt ännu mera. Och efter ett tag var alla karatefulla.

”Jag minns inte så mycket av resten av festen, mer än att det var en feting. På nåt sätt tog vi oss i alla fall hem till Alex framåt morgonen. Där krängde jag några folkdojor för att klarna skallen innan jag drog vidare hemåt.”

”Och nu mår jag bäver, farsan! Värsta skallebanken, det hajar du väl!”

”Jag hajar”, sa jag. ”Men det ska jag säga dig min son: Ge fan i raggarolja och häxa nästa gång ni ska parta. Håll dig till elefantkiss, så slipper du fjortisfylla och blykeps dagen efter. Stick iväg till Alex nu och ha lucköppning, så känns det bättre sen!”

Det är verkligen tur att man har tillgång till en parlör, så att man förstår vad de snackar om, tonåringarna, och så att man kan tala till dem på deras eget språk och lära dem hantera alkoholen på ett sunt sätt!

Har ni också fått ”Tonårsparlören”? Det är en skrift om nästan 120 sidor, som Statens folkhälsoinstitut skickar ut till alla föräldrar med barn i sjuan lagom till Valborg. Syftet är att man ska kunna prata med sina tonåringar om alkohol.

På kuvertet står det ”Obs! Får bara öppnas av föräldrar.” Om de menar allvar vet jag faktiskt inte. Jag antar att det är det smartaste sättet att verkligen få tonåringarna att uppmärksamma skriften. Men samtidigt undrar jag om det är så smart att berätta att i stort sett alla dricker och vad alkoholen kan kosta hos en langare. (Så god information fick inte vi på min tid.)

Det roligaste är ordlistan längst bak i boken. Här får man lära sig sjuttioelva olika synonymer för ”supa”, ”full” och ”bakfull”. Det var många ord jag inte kunde, som inspirerade mig till ovanstående resumé av ett samtal med en (lyckligtvis) fiktiv tonåring!

Fattar ni inte vad det står så kan ni ladda hem parlören!

Annonser

Om sambergs

60-årig miljöinspektör i Höganäs med stort dataintresse. Har en blogg på wordpress.com för att spara pengar. (Hade tidigare en blogg på ett webbhotell - det blev för dyrt eftersom jag mycket sällan uppdaterade den.)
Det här inlägget postades i Familj och fritid. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Konversation med en tonåring

  1. Ola Sambergs skriver:

    Hoho, vilken fantastisk prosa! ”Karatefull”, man blir nästan litet nostalgisk. Skönt dock att vi har några år kvar tills det brakar loss.

  2. Staffan Stenvall skriver:

    Vi var ju nästan heliga om man jämför. Minns att vi , när vi gick i sexan eller sjuan, köpte White Cap Cider 2,25 volymprocent i fruktaffären på Nynäsvägen. Tyckte att vi var lite hejsan svejsan efter två stycken. Sen kunde det bli Ryska posten d.v.s. om det fanns ”villiga” flickor i närheten. Detta skedde vanligtvis på Fagerängskrokarna.
    (Måste sluta nu; fick en gloria som jag måste ta hand om!)

    • Max skriver:

      Det var även en legendarisk fest hos Ann-Sofie, där vi åt ostbågar och drack Fanta. Du myntade ett legendariskt uttryck om ostbågar, som följt mig genom livet. (Vi behöver inte fortsätta den här tråden just här.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s