Tankar om Nimis och rondellhundar


För mer än 20 år sedan satt jag och en arbetskamrat ofta hemma hos mig och drack whisky och beklagade oss över diverse fenomen som vi inte kunde begripa.

En fråga som vi regelbundet återkom till var ”hur i hela friden brädhögen Nimis kunde få stå kvar!”  Att myndigheterna inte fick ändan ur vagnen, trots att Nimis stod inom skyddad natur, förvånade oss egentligen inte. Men varför rev inte markägaren det? (Nimis står som bekant inom ett naturreservat, på mark ägd av Gyllenstiernska Krapperupsstiftelsen.)

Att det inte skulle ”kosta” något att riva skiten var vi helt säkra på, trots att Lars Vilks hävdade att brädhögen hade en ägare. Och om så vore fallet, så var vi, efter ytterligare några glas, helt övertygade om att vi skulle hälsas som hjältar, och få våra böter betalda av rika beundrare, om vi brände ner Nimis.

Mot midnatt hade vi vanligtvis i detalj hunnit diskutera 3-4 olika sätt att avlägna Nimis. Oftast handlade det om bensin, sprängämnen eller motorsåg. Men bogserbåt och tross för att dra ut brädorna i havet var också en av våra favoritidéer.

Ingen av våra planer förverkligades. Det föll på sådana detaljer som att ingen av oss hade speciellt mycket kunskap om sprängämnen eller motorsågar. Och bogserbåtar kostar pengar. Sedan gick det som det brukar gå med ungdomsplaner: Vi gifte oss båda, och slutade dricka whisky ihop. Jag fick barn och min kamrat började forska i mossor. Nimis står fortfarande i Kullabergs naturreservat, på stranden nedanför Himmelstorp, och besöks varje sommar av tusentals turister. Vi tycker inte att brädhögen står på rätt ställe, men vi inser att det inte kommer att bli vi som river den.

Jag hade tillfället att berätta för Lars Vilks om våra planer för ett par veckor sedan. Han hade talat vid ett möte i kommunhuset, och jag passade på att byta några ord med honom efteråt. Jag gick inte in på alla detaljer, men berättade om min grundinställning (att man inte ska bygga i naturreservat!), och att vi brukade välja mellan såg och bensin. Vilks såg mig rätt in i ögonen och sa lugnt: ”Det är bra, fortsätt så! Jag behöver motståndet.”

Man har hört svaret förut, och det förvånade mig inte alls. Men jag fick en känsla av att det kanske lät trotsigare förut. Vilks måste inse att Nimis inte alltid kommer att stå där det står, och ett spektakulärt slut kanske inte vore helt ovälkommet.

I Aftonbladet läser man att många tycker att Vilks får skylla sig själv, som har retat upp muslimerna med sina rondellhundar. Så kan man tycka, men samtidigt får man inte spränga besvärliga människor i luften hursomhelst! Detta inser nästan alla muslimer i Sverige, och det är bara ett litet fåtal aktivister som vägrar lugna ner sig, och tvingar Vilks att sova med Säpo på tomten.

Uppriktigt sagt tycker jag synd om både Vilks och de ilskna muslimerna. Vilks ger sig aldrig, han kommer att rita rondellprofeter så länge han lever (vilket eventuellt inte blir så länge till). Men det är även synd om de förvirrade ungdomar som kanske funderar på att bli martyrer.

Och nu är vi tillbaka vid Nimis: Undrar hur lång tid det kommer att ta innan någon av talibanerna kommer på idén att spränga Vilks brädhög på stranden! Det är i princip hans livsverk det handlar om, och kanske kunde hans fiender tycka att det skulle vara ett tillräckligt hårt slag, och spara hans liv.

Så for mina tankar.

Observera dock att jag numera bestämt avråder från alla typer av allmänfarliga olagligheter! (Vare sig de är riktade mot personer eller föremål.) Egentligen tror jag att Lars Vilks är en rätt hygglig kille i grunden. Han skulle förmodligen be om ursäkt om man frågade honom – har någon försökt?

Annonser

Om sambergs

60-årig miljöinspektör i Höganäs med stort dataintresse. Har en blogg på wordpress.com för att spara pengar. (Hade tidigare en blogg på ett webbhotell - det blev för dyrt eftersom jag mycket sällan uppdaterade den.)
Det här inlägget postades i Åsikter. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tankar om Nimis och rondellhundar

  1. Staffan Stenvall skriver:

    Min tanke är; brädhög = ved!
    Så, om du Max, står för nedmontering och transport till Dalarna, så
    LOVAR jag att jag ska elda upp Nimis i vedspisen i köket. 🙂

    • Max skriver:

      Jag tror du skulle ha ved för resten av livet. (Låter härligt med en vedspis i köket!) En ännu bättre idé vore att markägaren sågade upp tornet i 30 cm-bitar, packade det i säckar och sålde det på marknaden i Höganäs. Det skulle gå strålande, om man samtidigt fick ett intyg att veden var från det världsberömda Nimis! De kanske rentav kunde exportera.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s